Från osäkra röster till starka berättare
När vi startade Vår röst under våren 2024 kunde vi aldrig ana vilken utveckling som väntade våra deltagare. Från första träffen, där många knappt vågade berätta sitt namn högt, till idag – där de står på scen och framför monologer med självsäkerhet. Det är en resa fylld av mod, växande självförtroende och gemenskap!
Ett särskilt exempel är deltagarna i Klippan. I början var många av dem blyga och ovana vid att tala inför andra och att bara presentera sig själv i en grupp kändes som en enorm utmaning.
Men genom kreativa övningar, stöd från varandra och en trygg plattform där allas röster får höras, har vi sett en fantastisk förvandling. Nu ser vi hur samma deltagare självsäkert kliver upp på scen och framför sina egna berättelser inför publik, utan några problem.
Vår röst handlar om mer än att våga tala – det handlar om att hitta sin egen röst och känna att den är viktig. Genom våra workshops och framförallt en stark gemenskap, har deltagarna fått verktyg att uttrycka sig och dela sina erfarenheter med världen.
Min sak på UnIkT
På veckans träff hos UnIkT fick deltagarna intervjua varandra i övningen ”Min sak”. Uppgiften var enkel men samtidigt väldigt givande: ta med en sak hemifrån som betyder något och låt den bli utgångspunkt för en intervju.
När vi började plocka fram våra saker blev det snabbt tydligt hur olika våra historier är. På bordet låg allt från en spelkonsol och en leksaksdinosaurie till ett ICA-kort (!) och ett vackert brädspel från ett annat land. Varje sak hade sin egen berättelse.
Det viktigaste för intervjuaren var att verkligen lyssna, att lyssna så bra att man kunde ställa följdfrågor. Vi har tillsammans upptäckt att det ofta är där, i följdfrågorna, som de mest intressanta svaren kommer fram. Och under denna övning fick vi verkligen bevis på det!
En deltagare berättade om sitt ICA-kort och hur det inte bara är ett plastkort, utan en symbol för hela Sveriges föreningsliv och medmänsklighet. Spelkonsolen visade sig vara mer än bara en maskin. Den var en biljett in i en värld där man kan spela FIFA och må riktigt bra. En annan hade med sig ett brädspel från sina föräldrars hemland, en viktig symbol för att samlas över generationer och umgås.
Att höra deltagarna ställa nyfikna frågor och verkligen engagera sig i varandras historier var fantastisk. Det blev både höga och låga samtal och vi gick därifrån med en känsla av att vi inte bara tränade på att intervjua, vi tränade på att förstå varandra bättre.
Vi ser fram emot nästa träff. Vad mer kan vi upptäcka när vi verkligen lyssnar?