Lisa Förare vinnare av Lättläst-priset 2024
I år är det fem år sedan Studieförbundet Vuxenskolans Lättläst-pris delades ut för första gången, då till författaren Åsa Storck för boken ’Kramar och brev’.
Den 23 november var det åter dags och den här gången var det Lisa Förare som fick motta priset för sin bok ’Strandflickan’.
Mest är hon kanske känd som matbloggare och krönikör med flera kokböcker i bagaget. 2019 utkom hennes debutroman ’Varken’ som mottogs väl av landets kulturskribenter. Boken är första delen i det som ska bli en trilogi och den utspelar sig i Lisa Förares hemtrakter runt Långsjön i Älvsjö. En plats som också ligger till grund för händelserna i lättlästa ’Strandflickan’ och dess föregångare ’Under fullmånen’.
Hur kom det sig att du började skriva lättläst?
— Det var Maria Ramdén på LL-förlaget som ställde frågan. Hon har varit redaktör för några av mina kokböcker och efter att ha läst ’Varken’ så frågade hon om jag kunde skriva en lättlästbok i den andan. Jag tycker om att leka med språk och i ’Varken’ finns övernaturliga väsen med ett ålderdomligt och lite speciellt språk och jag tänkte att okej, jag gör ett försök.
Lättläst-litteratur var dock inte helt obekant för Lisa Förare som redan innan läst flera lättlästa böcker och imponerats av hur en bra historia i det enkla formatet kan fånga läsaren. Att hennes egna lättlästa böcker har den förmågan är uppenbart. ’Strandflickan’ blev årets lättlästa bok och förra året gjorde Moomsteatern i Malmö en hyllad teaterföreställning av ’Under fullmånen’. I Moomsteaterns fasta ensemble ingår skådespelare, både med och utan intellektuell funktionsnedsättning.
— Väldigt många människor som läser vanliga böcker borde skjuta in en lättläst bok ibland bara för att se skillnaden. I de lättlästa böcker jag läst har jag upptäckt att i vissa skimrar språket medan andra kanske inte alls är riktigt lika bra. Jag tror att även författare kan ha nytta av att se vad är det som får en historia att fungera när man skalar ner. När man har väldigt få detaljer på sig så måste man släppa det övertydliga och bara lämna kvar det som får berättelsen att skimra.
Du skriver normalt långa böcker med många ord, var det svårt att skala ner berättelsen?
— Det är ju inte lättare att skriva lättläst och jag var från början tveksam till om jag kunde det. Men det var väldigt roligt. Lärorikt var det också. Det finns många regler att förhålla sig till när man skriver lättläst men det finns också en logik, lite som när man skriver Haiku. Jag jobbade mycket med rytmen eftersom man inte får använda synonymer. Utan synonymer blir det många upprepningar och då är rytmen så viktig – att det sjunger lite. Det var otroligt stimulerande och befriande att få göra på ett helt annat sätt än jag brukar göra.
Du duckar inte heller för svåra ämnen. I ’Under fullmånen’ planerar en man sitt självmord och i ’Strandflickan’ sörjer en mor sitt döda barn. Har du själv upplevt svår sorg?
— Jag nog skulle vilja säga att ett gemensamt tema i mina böcker är ensamhet. Även när jag skriver om mat så är temat ensamhet och vad man är beredd att göra för att bryta den, vilket kan vara ganska hemska saker. Såklart har jag upplevt sorg och förlust, men inte med något barn lyckligtvis. Att förlora ett barn är ju alla föräldrars värsta mardröm och jag tror att man alltid lever med rädslan för den totala tomheten som skulle uppstå om någonting hände.
Förutom ensamhet och miljön runt Lisa Förares hemtrakt har hennes böcker ytterligare ett genomgående tema. Mystik och övernaturliga väsen löper som en röd tråd genom berättelserna och i hennes lättlästa böcker spelar de en viktig roll för att ensamhet ska kunna brytas och sorg läka. Lisa Förare säger sig ha ett livslångt intresse för skräck och sagor och berättar att när hon en gång försökte skriva en deckare inte hann längre än till sidan fem innan en myling letade sig in bland sidorna.
Finns det för lite magi i vår värld?
— Jag har alltid varit superintresserad av skräck och sagor men är extremt rationell och vetenskapstrogen. Jag tror inte ett smack på övernaturligt utan det är den här ”tänk om”- grejen som är spännande. Men jag är ateist och väldigt naturvetenskapligt lagd så det kanske är paradoxalt, men det är ett sätt för mig att göra verkligheten lite mer vacker.
När Lisa Förare skrev ’Strandflickan’ och ’Under fullmånen’ var tanken att böckerna skulle användas inom SFI (Svenska för Invandrare). Hon är själv engagerad i ett ideellt nätverk som bland annat hjälper ensamkommande flyktingar, så det föll sig naturligt att i första hand tänka på den gruppen.
— Jag är med i ett frivilligt nätverk som heter ’Vi står inte ut’ och jag har bland annat hjälpt till med att förmedla bostäder och samlat in pengar när det behövts. Vi har också haft flyktingar boende i vårt hem. Vid ett tillfälle bodde en afghansk kille hos oss under fyra år.
Du är matbloggare, krönikör, författare och samtidigt engagerad i ensamkommande flyktingar. Samtidigt har jag i flera artiklar läst att du säger dig vara väldigt bra på att prokrastinera. Hur går det ihop?
— Ha ha ha, jag är kanske svensk mästare i prokrastinering. Jag är faktiskt inte särskilt produktiv, det är bara det, att saker jag gör syns. Jag har haft kronisk smärta i 20 år. Nu är den mycket bättre eftersom jag har fått en jättebra behandling, men de senaste sju, åtta åren har jag bara jobbat halvtid. Men nu mår jag som sagt var väldigt mycket bättre och det är skönt att vara i gång igen. Att få det här priset gav mig en jättekick eftersom smärtan har gjort det svårt för mig att skriva.
Roligt att höra! En sista fråga som många säkert vill ha svar på är om du kommer att skriva fler lättlästa böcker?
— Absolut! Förlaget har tjatat på mig. Men det är det där med att komma på idén. Precis som när man skriver vanliga böcker måste man ha en jättestark idé.
Se Per Lodenius samtal med Lisa Förare
Efter prisutdelningen ställde Per Lodenius, juryns ordförande, några frågor till Lisa Förare. Vi passade på att filma intervjun. Via länken här nedan kan du se den.
Se Lättlästprisets ordförande Per Lodenius intervju med Lisa Förare efter prisutdelningen.
