Kamratträffar för barn och unga med npf-diagnos
I Kungsbacka anordnar Studieförbundet Vuxenskolan kamratträffar för barn och unga med npf-diagnos. Initiativtagare är verksamhetsutvecklare Alexandra Nielsen, som i vintras fick en förflugen fråga om SV hade någon kamratcirkel dit barn med npf-diagnos kunde komma. Tanken på att starta en kamratcirkel växte hos henne, nog borde väl det gå att ordna?
– Mitt jobb är ju att ordna mötesplatser, men det spelar ju ingen roll om jag ordnar mötesplatser om folk inte vet hur man deltar på en sådan. Så då tänkte jag att okej, då får vi göra det som en studiecirkel i vad man gör på en mötesplats, säger Alexandra Nielsen.
Via en kontakt på en skola där många elever med olika diagnoser går, lyckades Alexandra Nielsen få med information om kamratcirkeln i skolans nyhetsbrev. Planen var två grupper, en för 12-15-åringar och en för 16-19-åringar. Till den yngre gruppen strömmade anmälningarna in och den blev snabbt full. Den äldre gruppen har ännu inte kommit i gång, en deltagare saknas fortfarande för att det ska vara meningsfullt att starta cirkeln.
– När jag satte ihop cirkeln ville jag att alla skulle vara nya på aktiviteterna så jag valde saker som jag misstänker att de flesta inte gjort innan. Jag ville att det skulle kännas rättvist och att ingen skulle behöva komma in och genast känna sig i underläge, berättar Alexandra Nielsen.
Vad gör ni på en vanlig cirkel?
– Tanken är att de ska få prova på något nytt varje gång och att det ska vara något som alla är nya på. Men först så är det småprat. De får öva på att ställa frågor till varandra och att lyssna på varandra. Vi har en jätteduktig cirkelledare med en otrolig social kompetens som leder de här samtalen, säger Alexandra Nielsen och fortsätter.
– Sen har vi provat på akrylmålning, yoga och virkning. Jag vill att det ska vara aktiviteter som SV erbjuder så att deltagarna ska få upp ett intresse för cirklar som vi har. Förhoppningsvis kan jag framöver få i gång betalkurser för målgruppen.
– Vi kör också fika vid varje tillfälle och det är väldigt uppskattat. De får själva gå ut och ta lite varm choklad och något litet till. Att hänga på det viset är ju heller inte någonting de är vana vid.
Vid första träffen hade alla sina mammor med sig, att samtliga var mammor och att papporna saknades var bara en slump, ingenting som hade planerats. Alexandra såg till att placera dem i en soffa längst in i rummet. Tanken var att de skulle finnas i närheten men ändå en bit bort. Vid resterande träffar har föräldrarna uppmuntrats till att sitta i något av SV Kungsbackas andra rum eller göra något annat. Att de håller sig i närheten men inte deltar i samtalen.
– Det var jättefint första gången när alla mammorna satt och trängdes i soffan. Vilka fina samtal de fick till och hur roligt de tyckte att det var att få träffa varandra. Jag tänkte nästan att man skulle kunna lägga upp även det som en cirkel, säger Alexandra Nielsen med ett skratt.
Kommer det att bli nya kamratträffar i höst för det här gänget?
– Förhoppningsvis kan vi gå vidare i någon form och vi uppmuntrar dem att fortsätta träffas. Men vi kommer inte att ha råd att anställa en kursledare som lär dem något nytt varje gång, som vi har gjort nu. Vi ville ju att den här cirkeln skulle vara kostnadsfri så deltagarna betalar ingenting för den, avslutar Alexandra Nielsen.
