Lena Söderlund
Under sina yrkesverksamma år arbetade Lena Söderlund som lärare på Yrkesakademin i Falun. Numera 78 år fyllda har hon inga planer på att trappa ner och det pedagogiska utövandet får hon, sedan fem år tillbaka, utlopp för som cirkelledare i akryl- och akvarellmålning hos Studieförbundet Vuxenskolan i Falun. På senare år leder hon även cirklar i keramik och utöver det pedagogiska arbetet som cirkelledare, sjunger hon i kör och driver en syateljé i hemmet.
Du håller dig verkligen sysselsatt.
— Ja, det är bra för både huvud och själ och framför allt så får jag socialt umgänge och trivsel. Dessutom får jag känslan av att ha en uppgift, en roll och det är jätteviktigt. Jag yrkesarbetade ända fram till jag var 69 år för det var så roligt. Sen blev det en kort paus när jag flyttade ut på landet men sen kom jag tillbaka till stan och halkade då in som cirkelledare och här är jag fast nu.
Lena Söderlund, har alltid målat och sysslat med keramik. Under småbarnsåren blev det inte så mycket men på 90 talet satte hon på allvar i gång igen och har till och från lett enstaka kurser. Men sedan hon blev cirkelledare för SV har arbetet fått struktur och blivit mer planerat.
— Vi gör kursupplägg och inleder varje tillfälle med teknikgenomgång och tips. Vi analyserar och tittar tillsammans på vad som hänt med målningen och vad man skulle kunna göra annorlunda. Vi samverkar också mycket i hela gruppen, berättar Lena Söderlund.
Personer jag pratat med hos SV i Falun beskriver dig som en person som ser människor och att du vill, och jobbar för att deltagarna ska växa.
— Det är inneboende i mig. Det tror jag bottnar i min egen uppväxt, jag hade inte världens bästa självförtroende och jag värnar alltid om dem som är svagast. Det gjorde jag också under min lärarperiod. De som hade det svårast hade jag tid och hjärta för.
Att människor kan få komma till ett ställe, förkovra sig, träffa folk och prova på saker. Tror du att det kan bidra till att motverka ensamhet och psykisk ohälsa?
— Oh ja, och jag brinner för det. Många kan inte säga till sig själva att de kan saker, en del tycker inte att de kan något alls. Jag blir så glad när jag ser hur de blir lyckliga över det där lilla och vågar ta nästa steg när jag föreslår svårare moment. De kanske säger att det är alldeles för svårt men de kommer ändå att ha provat och till sin förvåning upptäckt att de kunde.
Lena Söderlunds förmåga att se människor och få dem att växa finns många exempel på. Förutom att stötta under cirklar uppmuntrar hon deltagare att gå vidare till att själva bli cirkelledare och har då också varit stöttande under processen. Dessutom har hon också uppfunnit ett slags mentorskap i de grupper som pågått under en längre tid. Mentorskapet omfattar inte enskilda deltagare utan hon har gett hela gruppen ansvaret.
— Jag har sagt att jag tycker att de själva har kommit så långt, så nu ska de få ta hand om nybörjare i gruppen. De får gå igenom det som vi har gått igenom och också ha ansvaret för att de nya får den kunskap de själva fått under åren de har varit med. Gruppen tyckte att det var en rolig idé och jag blir så glad när jag ser dem kommentera och hjälpa varandra. Det ger dem styrka och dessutom utvecklas de själva i sitt konstnärskap.
Du har ordnat flera konstresor för dina cirkeldeltagare. Först till Lars Lerins konstgalleri i Karlstad för några år sedan och nu i våras var ni i Skagen. Vad fick dig att göra det?
— Efter att vi sett Lars Lerins målningar så slog det mig att, tänk om vi skulle åka till Skagen och måla. Vid tillfälle så kastade jag ur mig frågan: – Vad tror ni om att vi åker till Skagen och leker att vi är Skagenmålare för en dag?
— Alla blev jätteentusiastiska och sen spann jag vidare på det och ordnade resan. När det var dags att åka var det åtta cirkeldeltagare som kunde följa med och det blev en succé. Några av deltagarna var dessutom nybörjare och satt där ute i sanden med block och färger och provade sig fram.
Skagenresan gav blodad tand och i maj nästa år går resan till Grez-sur-Loing i Frankrike. En liten konstnärsby, söder om Paris där många kända svenska konstnärer såsom Carl Larsson, Anders Zorn, August Strindberg och Eva Bonnier målat - och nu snart också deltagarna i SV:s akvarellcirkel från Falun.
— Jag tänkte att vi ska sitta en dag vid flodkanten, där de kända målarna varit aktiva. Jag tänkte anlita en lokal lärare som håller en kort akvarellkurs så att det blir lite laddat och mysigt. Och också ta med korgar med bröd, ost och vin så att vi får in känslan och så att det blir lite utöver det vanliga.
