Att vara cirkelledare är ett givande och ett tagande

- På terapin träffade jag personer med afasi och blev intresserad av språkstörningen och området. Terapin var en viktig funktion, det tycker jag än idag och det är mycket sorgligt att den försvunnit. Men personer som får afasi idag är oftast friskare och har större möjligheter att förbättras i sin afasi och det har hänt mycket inom forskningen där.

I logopedyrket stannade hon fram till 2013, då hon av hälsoskäl bestämde sig för att avsluta sin anställning och redan året efter, startade hon sin första studiecirkel. Att valet föll på Studieförbundet Vuxenskolan var självklart, under sina yrkesår på Neurorehab hade Lena Öhman fin kontakt med den lokala afasiföreningen, som i sin tur samarbetade med Studieförbundet Vuxenskolan och med sitt intresse för hantverk och textil blev det där cirklarna formades.

Du beskriver att många med afasi är friskare nu än förr. Vad betyder det för gruppen att studieförbunden finns och bygger upp cirkelverksamhet för dem?

- Jag tror att det betyder väldigt mycket och även att vi tillsammans skapar cirklarna. Till en början hade vi kurser i att använda dator, vilket kan vara svårt för personer med afasi. Nu har vi mer övergått till att ha en skapandegrupp som passar målgruppen bättre.

- I cirkeln ligger fokus på det vi gör, alltså tovning eller målande. Det ger träning med talet och även på att kommunicera utan ord, som är jätteviktigt. Ibland löser vi också korsord och ordflätor eller gör studiebesök tillsammans.

Lena Öhman gläds åt att se hur deltagarna över tid utvecklats. En av hennes cirklar har pågått i nästan tio år och tiden har gjort att trygga band och även vänskap skapats mellan deltagarna. Att en nära anhörig eller assistent också är välkommen att närvara har varit viktigt för både deltagarna och de anhöriga som på så sätt ges möjlighet att träffa andra i liknande situation.