Lars-Göran Abrahamsson, verksamhetsutvecklare SV Kronoberg
I Växjö, Kronobergs län är biodling och även drottningodling populära studiecirklar. Lars-Göran Abrahamsson, verksamhetsutvecklare för SV i Kronoberg är själv biodlare och leder cirklarna i drottningodling.
Första kontakten med SV fick han 2015 då han anmälde sig till en cirkel i biodling i samband med att han startade sitt första bisamhälle. Samma år blev han också av med sitt arbete och när en tjänst som verksamhetsutvecklare hos SV i Växjö öppnade sig sökte han och fick jobbet.
Att han brinner för biodling och drottningodling råder det ingen tvekan om. Tanken var att det skulle stanna vid tolv samhällen, men den siffran är sedan länge passerad och numera kan han stoltsera med hela 25 bisamhällen.
Men varför odla fram drottningar?
— Bins naturliga sätt att föröka sig på är genom delning och det gör de genom att svärma, det är deras naturliga sätt. Därefter grupperar de sig och ordnar en ny drottning. Naturens lag är som bekant hård och den gamla drottningen blir utkörd eller i värsta fall ihjälbiten.
Lars-Göran Abrahamsson förklarar varför det, trots att bin har full kapacitet att ordna fram en drottning själv, finns all anledning till att själv ta kontroll över proceduren.
— Jag som biodlare vill ha fromma bin, att de inte ska vara offensiva och flyga på mig. De ska hålla sig nere i kupan och vara snälla helt enkelt. Det är så jag odlar drottningar, jag tar larver från sådana samhällen som är väldigt gemytliga och producerar mycket honung. Jag vill också att samhället själv rensar ut döda bin, det är viktigt för att de ska hålla sig friska. På det viset ökar jag kvaliteten på mina samhällen.
Men cirkeldeltagarna får inte bara lära sig om hur bi- och drottningodling går till rent praktiskt. De får också kunskap om fördelarna med pollinering och hur det gynnar det öppna landskapet och även vår matproduktion, såsom frukt och grönsaker. Och hur kupor och samhällen ska placeras så att inte flera samhällen ska behöva konkurrera om samma mat. Lars-Göran Abrahamsson berättar att just konkurrensen om bins föda är ett ämne som det talas mycket om inom Sveriges biodlares riksförbund. Att placera för många kupor på samma ställen gör att man även riskerar att konkurrera ut de vilda bina, som redan är hotade.
— Här i Kronoberg har vi så mångfacetterad miljö med både ängar och skogar så här blir det oftast inte ett stort problem. Men i till exempel Skåne där det inte finns så mycket skog och naturen är ganska enahanda, måste man vara försiktig med att inte ha för många kupor på ett ställe för då konkurrerar de med de vilda bina, säger Lars-Göran Abrahamsson.
Björn Dahlbäck, ordförande för Sveriges biodlares riksförförbund berättar att det i Sverige finns cirka 20 000 biodlare varav cirka 17 000 organiserade i Sveriges biodlares riksförbund.
Hur har intresset biodling förändrats under de senaste 20 åren?
— De sista femton åren har vi ökat ständigt men nu har vi under 2022 och 2023 minskat något, men det är från en väldigt hög siffra. Det finns fortfarande ett stort intresse för biodling men det går nu mot lite normalare siffror skulle man kunna säga, berättar Björn Dahlbäck.
Han menar att det finns flera orsaker till det stora intresset för biodling. Dels vill man veta varifrån maten man äter kommer. Dels gör kunskapen om hotet mot bin och den minskade pollineringen att många känner sig manade att göra något för miljön. Men att ersätta vilda bin med honungsbin är dock inte möjligt. De cirka 300 biarter som finns i Sverige kräver sina egna biotoper och är olika specialiserade på vilka växter de går till. Både honungsbin och vilda bin är viktiga för miljön.
Hur ser framtiden för biodlingen ut?
— Det finns fortfarande ett genuint intresse för bin och så har det alltid varit. Sen skulle jag vilja säga att intresset de senaste 10 till 15 åren har ökat mer än man kunnat förvänta sig. Men om det nu normaliseras och vi blir några färre biodlare så är det inte konstigt. Det kommer alltid att finnas ett intresse för biodling för det är ett så viktigt och även fascinerande arbete att hålla på med. I värdet av biodlingen är honungen bara en liten del, det är pollineringen som skapar det stora värdet, avslutar Björn Dahlbäck.
