Cirkelledarporträtt: Sophias dröm och kärlek till djuren

Innan jag hinner parkera bilen på grusuppfarten möts jag av en hund som kommer springandes och vill hälsa. Hon heter Ragna och är en isländsk fårhund, hon fungerar både som familjemedlem och som hönsväktare på gården som skäller bort eventuella rovfåglar som rör sig ovanför oss. Sophia möter mig på uppfarten och visar mig runt. Utöver kor och hund har de även får, höns, hästar, kaniner och katt.

Sophias väg till gården

Sophia och hennes sambo köpte gården 2016, och från början var egentligen inte planen att de skulle ha en så bred djurverksamhet. Sophia ville ha plats för sina hästar hon hade med från Mora där hon bodde innan och sambon ville få plats med sina folkrace-bilar.

—  De första djuren vi skaffade efter hästarna var getter, eftersom jag spenderat mycket tid på en fäbod i norra dalarna där jag hade släkt. Där hängde man med getter hela dagarna och de är så roliga djur, så kände att jag ska ha getter den dagen jag har egen gård. Sen var det höns och kaniner, sen kom korna och sist fåren. Tanken är att skaffa getter igen i framtiden.

Det märks tydligt att djuren är hennes stora passion. Inte bara djuren i sig utan även djurhållningen och inställningen till dem. För henne är det inte bara att uppfylla de minimikrav som djurskyddslagen kräver utan även att visa att det går att göra så mycket mer för att låta djuren vara i den miljö de fungerar bäst i. 

— Det handlar mycket om hur vi hanterar dem, det ska vara stressfritt och schysst. Om det inte funkar som vi tänkt och djuren inte gör som vi vill så är ju vår plan som misslyckats, det är inte deras fel att de inte gör som jag vill. Dom är tänkande och kännande varelser precis som vi och har all den intelligens de behöver. Det är inte samma intelligens som vi har för vi behöver en annan typ av intelligens, men de vet precis vad de behöver för att kunna fungera.

Kurserna - från gård till digitalt

Det är en filosofi som hon bygger in i alla hennes kurser, både på distans och de på plats. Att visa hur djuren kan ha det och lyfta den djurvänliga processen. I Året med fåret, en kurs som hålls på plats på gården, får man vid fem heldagar följa med och se hur man på bästa sätt tar hand om fåren under alla viktiga moment. 

—  Första träffen är i april där vi tittar på lamning, sen är det i maj i samband med betessläpp där vi pratar bete och parasiter med mera. Träffen efter det är i augusti när man ska avvänja lammet från tackan. Sen är det i september där vi pratar klippning och får delta i den processen. Kursen avslutas i november med omhändertagande av ullen, man får prova att tova, göra ullkrans och spinna med mera. Det är ju ett litet gäng så det blir väldigt tight och roligt! Man blir som en del av lammens uppväxt.

Tanken med kursen är inte bara att man ska vara mogen att skaffa egna får efter sista träffen. Den är även för dem som inte har planer på att skaffa får men som har ett djurintresse och vill få mer insyn i processen och kanske vill se hur det går till på en liten gård. Det är lika mycket en möjlighet att se in bakom kulisserna som att få sitta och klappa lamm och bara vara.  

Sophias digitala kurser är helt fokuserade på att man efter kursens slut ska ha all den kunskap och förståelse som behövs för att skaffa egna djur. Där är ofta målet hos deltagarna att skaffa höns, getter, får eller kor.

— Utmaningen med distanskurser är att man kanske missar det där ”hands on” och djurhållning är ju så hands on det kan bli. Men jag har både filmer och bilder med så har värvat in det praktiska så mycket det går. Sen är det ju väldigt mycket information och då är fördelen med distanskurserna att man kan sitta hemma i en miljö man känner sig bekväm i, man kan strecka på benen när man vill och det är skönt att ta till sig informationen på sitt egna sätt.

Sophia skiner upp när vi pratar om kurserna och hon berättar att hon ofta får mail från gamla deltagare med frågor, något hon gärna ställer upp och svarar på.

—  Sen säger jag alltid att jag finns som support på mailen, det är vissa jag mailar med nästan varje vecka. Speciellt vid lammningstider brukar det fyllas på med frågor.

Planen med distanskurserna var egentligen att bara hålla dem ett par gånger men intresset har bara växt och i år är det tredje året som kurserna hålls, både på höst- och vårterminen. Kurserna har lett henne till att föreläsa hos både SLU och länsstyrelsen i djurhållning, något hon är både stolt och tacksam över att få möjligheten att göra.

Att dela med sig av sin kunskap till andra och lära ut det hon kan är något som det syns att Sophia älskar. När hon först gick i tankarna att skapa någon form av kurs visste hon inte riktigt vart hon skulle börja eller hur upplägget skulle se ut.

— Min verksamhetsutvecklare har varit lite av en mentor som jag kunnat bolla med istället för att stå där själv med kunskap men inte veta vilket sätt det ska komma ut. Det finns en stöttning och man har någon att diskutera med.

När vi går ut ur den mysiga gårdsbutiken där vi suttit möts vi återigen av Ragna som kommer fram och vill bli klappad. När jag åker därifrån längs grusvägen bräker fåren och korna äter i hagen, och jag vet att hit vill jag verkligen åka igen.

Tips till blivande cirkelledare

Om du fick ge tips till andra som vill starta en cirkel eller kurs, vad hade det varit?

— Att våga prova, det kan vara det bästa du har gjort. Det är lätt att hamna i ”men lilla jag har väl inget att dela med mig av och jag kan väl inte svara på frågor”, man nedvärderar sig själv och börjar tvivla på sina egna kunskaper. Du behöver inte vara expert på området utan bara öppna upp för en diskussion. Ofta kan man mer än vad man tror när man står där! Fördelen att starta genom ett studieförbund är ju att man kan använda de resurser som redan finns och ha någon att bolla med.

Är du intresserad av Året med fåret?

Är du intresserad av Sophias distanskurser?