Från hemligt språk till öppen scen – Clara Törnvall om livet med autism

- Jag hade en odefinierbar känsla av att vara annorlunda och kände mig utanför. Jag förstod inte koderna, människorna talade liksom ett hemligt språk omkring mig, säger Clara. 

Hur upptäckte du att hade autism?

- Det var ett youtube-klipp där en kvinna berättade om sin autism och jag kände att det ”tickade i alla boxar” i min vardag. Då började jag läsa vidare och tog reda på mer vad det var och ställde mig även i kö för en utredning. 

Det var här som hennes långa journalistkarriär inom kultur, inte minst på Sveriges Radio, tog en ny riktning mot att i stället skildra autism. Först genom författandet, men tack vare böckernas genomslag nu även genom föreläsningar i samma ämne.

- Jag kände journalistinstinkten när jag upptäckte att ’här är kunskap som inte är spridd’ och att det kanske kunde resultera i en bok. Och att nu få berätta om det för andra känns både underbart och viktigt, säger Clara. 

"Varken en förbannelse eller en välsignelse"

Resultatet av riktningsförändringen har blivit succéboken ”Autisterna” och nu senast med boken ”Vanliga människor”, riktad till en yngre målgrupp. Clara, som själv inte visste om att hon hade autism under sin skoltid, vill ge en bild av hur det är att leva med autism i Sverige idag och hur utvecklingen har gått genom åren.

- Det är både lättare och svårare att ha autism idag, tror jag. Vi vet vad det är nu och kan fånga upp det tidigt med extra anpassningar i skolan, vilket är bra. Nackdelarna nu är att allt är så otroligt kravfyllt och i behov av flexibilitet, både i skolan och i arbetslivet. 

På vilka sätt har förhållningssättet och inställningen till autism förändrats i forskningen, anser du?

- Förr tänkte man att en autist är typ en kille som är duktig på att lösa Rubiks kub. Kriterierna var präglade av pojkars specialintressen och all den tidiga forskningen gjordes enbart på pojkars och mäns intressen. Idag handlar det mer om fokuserade specialintressen, inte om vilka de intressena är. 

Vilka fördomar fanns förr och vilka hänger i än idag, skulle du säga?

- Förr sade man att hen var ’speciell’ eller ’säregen’. Nu säger man att någon har en diagnos och vilka anpassningar som behövs. Förr fanns det förfärliga fördomar som menade att vi saknar empati och känslor, men de är tack och lov på väg bort. Däremot så är det fortfarande många som tror att det är ett tillstånd som bara rör barn och unga, vilket inte stämmer. Anpassningar behövs även som vuxen. 

Clara klandrar inte någon annan för att hon inte fick veta att hon hade autism vid ett tidigare skede. Även om hon säger att hon hade undvikit en del vägval i livet och avstått från en del saker, vill hon genom sina böcker och inte minst föreläsningar visa att det går att lyckas ändå.

- Jag vill visa de unga att det kan gå att få ett bra liv och en bra karriär. Jag är inte så intresserad av att bedöma diagnoser som bra eller dåliga. Jag fokuserar på autism som ett mänskligt fungerande, inte något som kan botas. Det är varken en förbannelse eller en välsignelse, utan medför både styrkor och utmaningar – bara på ett annat sätt. Det är ingen superkraft men heller ingen tragedi. Det finns styrkor och utmaningar, men andra styrkor och utmaningar. 

Vad är de viktigaste insikterna som du ska försöka förmedla till publiken i Jönköping? 

- Många kan känna igen sig i den lättnaden och att se tillbaka på livet på ett nytt sätt, efter att ha fått reda på att de är autistiska. Men också den delen som inte handlar om mig utan det bredare greppet om vad det kan innebära i arbetsliv och i skola. Sedan hoppas jag på en mängd spännande frågor och infallsvinklar från publiken, så klart!

Foto: Sofia Runarsdotter