Resiliens och demokrati i lokalsamhället Studieförbundet Vuxenskolan

Genomförda aktiviteter

Kunskap och medvetenhet om klimatförändringarna är ofta ganska hög bland allmänheten, men förståelsen för vad det kan innebära för en själv och ens eget ansvar är ofta liten. Många känner sig handlingsförlamade och rädda för en framtid de inte kan förutspå. För vissa leder detta till att de lockas av krafter som erbjuder enkla förklaringar och lösningar på komplexa problem. Många av dessa enkla lösningar har antidemokratiska och rasistiska undertoner. Ett sätt att motverka antidemokratiska underströmmar är att gjuta hopp i människor. Hopp får en när en känner att det en gör har betydelse, att det leder någonstans. Demokrati byggs i mötet med andra, i gemensamma mål och gemensamma handlingar.

Vi vill skapa mötesplatser för aktion, samtal och nätverkande, med utgångspunkt i lokalsamhället - för bara där kan vi bygga resiliens och demokrati, i mötet mellan de som lever och verkar på samma plats.

Det speciella med detta projekt är att aktiviteterna som startas inom det kan, men inte behöver ske i traditionella former av folkbildning inom studieförbundsverksamhet. Det kan vara en kurs i permakultur, en grundkurs i omställning, en studiecirkel om klimatet men även en helt annan form av att ta sig an frågor kring hållbarhet. Exakt vad lokal resiliens innebär och vilken kunskap som behövs måste varje lokal gruppering själva få komma fram till. För vissa grupper kan det handla om att läsa och diskutera, att gå ihop med grannar för att odla potatis, bygga gemensamma laddstolpar till elbilar, bygga offentliga verktygsbibliotek, organisera samåkningar för föreningar och klubbar som har samma geografiska mål om än olika inriktning på verksamheten, eller varför inte gemensamma turer till en återvinningsstation för att inte alla ska behöva ta sin egen bil. Det är bättre att försöka även om det finns risk för att misslyckas än att inte ha provat alls - det viktigaste är att börja göra någonting!

Att åstadkomma positiva förändringar är möjligt, det läggs dock ofta alldeles för mycket fokus på vad varje enstaka individ kan eller bör göra, i stället för att fokusera på vad som kan göras tillsammans.

Hur ser du på eget inflytande, ansvar, demokrati och omställning? Är du intresserad av att vara med? Hör gärna av dig till oss!

Bildligt sett är projektet uppbyggt som ett träd, det växer fram fritt och får sin form utifrån de förutsättningar som finns. Det är inte ett problem att det inte är rakt, och att grenarna ibland blir lite knottriga – på samma sätt som träd i norr behöver anpassa sig efter klimatet där de växer, ska detta projekt utformas efter vilka behov och önskemål som finns hos lokalbefolkningen i denna norrländska kommun gällande hållbarhet och demokrati.

Rötter: För att kunna genomföra projektet väl måste vi ha en stadig förankring till trädet. Rötterna är nätverket vi bygger för att lägga en bra grund: De gror ur lokalsamhället och våra samarbetspartners, samt de idéer och önskemål deltagarna har. Vi samarbetar med Vindelns folkhögskola, andra studieförbund, föreningar, bibliotek, kommun, grupper, grannskap och byar.

Stam: Projektet får stabilitet genom folkbildningens demokratiska pedagogik och verktyg. Vi använder Studieförbundet Vuxenskolans och våra samarbetspartners lokaler, utrustning och personal - deltagarna kan få stöd i form av rådgivning och i vissa fall material. Aktiviteterna kan vara av mycket olika karaktär utifrån hur de olika grupperna vill samarbeta.

Mobilisering: Projektet växer och förgrenar sig genom individer och gruppers engagemang. I detta läge kommer vi att vilja nå ut mer till allmänheten: Vi kommer att bjuda in till fest och knyta kontakt med människor i lokalsamhället för att utforska möjligheter för ytterligare verksamhet och aktiviteter.

Grenar: Projektets aktiviteter ger förgreningar i det demokratiska mötet och viljan att tillsammans skapa möjligheter och göra skillnad. Aktiviteter skapas tillsammans med rötterna och kan vara av olika karaktär och storlek även här, redan existerande aktiviteter kan både inspirera andra grupper att göra något liknande, och ge upphov till nya idéer.

Kvistar och löv: Under projektets gång gör vi erfarenheter, skapar möten och ett utökat nätverk. Tanken är att de aktiviteter som skapades kan fortsätta efter projektets avslutning och ska även kunna leda vidare till nya aktiviteter, för att skapa ett kvarvarande avtryck.

Frön: Förhoppningen är att trädet då även kan fortplanta sig - vi vill att det ska kunna resultera i frön i form av att de kunskaper, erfarenheter, metoder, aktiviteter och tankesätt som kom fram under projektet kan sås ut på fler ställen. Syftet med det är att skapa möjligheter för människor att kunna känna sig delaktiga i en omställning till en mer hållbar framtid på ett sätt som är anpassad till deras egna samhällens särskilda förutsättningar och behov, men även att hitta gemenskap i likheter.

Vad är resiliens (och vad betyder det specifikt för ett samhälle)?

Resiliens betyder ordagrant förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar.

”Kapaciteten av ett system att kunna absorbera störningar och omorganisera under pågående ändringar så att det i stort sett kan behålla samma funktion, struktur och respons.” - resiliens är den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas.

Vad skapar resiliens i ett samhälle? Enligt Michael Lewis och Pat Conaty (The Resilience Imparative) är det dessa faktorer:

Mångfald

Även om likhet kan ge en känsla av gemenskap behövs mångfald i ett samhälle på många plan. Det kan handla om människor och kultur, men även landskap, företag eller ekonomiska modeller. Det måste bygga på vänskap och tillit, med hänsyn till att människor har olika egenskaper och behov för att hålla i längden.

Moduler

Att bygga ett system i moduler undviker att dess komponenter är alldeles för beroende av varandra. Dels måste det vara möjligt för en del av ett system att misslyckas utan att övriga delar påverkas i för stor grad, dels hjälper det också med att förebygga att alldeles för mycket ansvar hamnar på enstaka personer eller grupper – det motverkar maktobalans och minskar samtidigt risken att personer bränner ut sig.

Socialt kapital

Ofta har de personer som är del av ett samhälle mycket bra kunskap om vilka förutsättningar som gäller för platsen de bor på, men är ibland inte riktigt medvetna om det. Det kan finnas en uppsjö av kompetenser och kunskap i ett samhälle, genom att nätverka och utforska vad man har att tillgå kan det visa sig vara lättare än väntat att genomföra idéer som vid första tanken kändes utopiska. Sociala nätverk och grupper i samhällen där människor är trygga med varandra och sina ledare har lättare att klara utmaningar.

Innovation

Ett resilient samhälle behöver uppmuntra och värdesätta lärande, utforskning och anpassning efter förutsättningar. Samarbete ger bättre resultat än konkurrens, samhället i fråga tjänar med på att gemensamt komma på lösningar samt att genomföra de handlingar som krävs för att applicera dessa på verkligheten.

Överlappning

Vi klarar oss bättre om vi inte förlitar oss alldeles för mycket på centraliserade resurser och topp-styrning. Kaotiskt är i det här fallet bättre än effektiviserat, av samma anledning som modulariteten – om en del eller ett duplikat av ett system fallerar kommer andra delar och hela systemet fortsätta fungera ändå

Direkt respons

Det är viktigt att få se effekterna av vad vi gör så tidigt som möjligt, om det ska finnas tillräckligt med tid att reagera. Många upplever att förändringar som de kan göra som enskilda individer har de en alldeles för liten påverkan, och att förändringarna som ska genomföras på global eller nationell nivå tar för lång tid för att omsättas. På den lokala nivån finns en chans att kunna agera fortare, samt med en större rörlighet.

Medvetenhet om påverkan på ekosystemet

Ett resilient samhälle har i åtanke vilka effekter dess handlingar har på ekosystemet utifrån den påverkan det själv kan observera i sitt närområde, men också hur yttre omständigheter påverkar samhället i frågan, samt hur det i sin tur påverkar den övriga världen.

Hur hänger det ihop med klimatfrågor och omställningsarbete?

Social resiliens är ett samhälles förmåga till återhämtning efter till exempel en naturkatastrof eller politiska oroligheter, men även att med sin funktion i behåll kunna hantera yttre förändringar som trots att de känns i ögonblicket mindre skärrande ändå är mycket allvarliga, som till exempel effekterna av vår påverkan på klimatet och miljön. Ekologiska och sociala system är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar dynamiskt. Resiliens handlar i sådana sammanvävda sammanhang om ett systems förmåga att hantera påverkan utan att övergå i ett mindre önskvärt tillstånd men också dess förmåga till självorganisation och kompetenser vad gäller att lära och anpassa sig.

För att öka resiliensen i ett samhälle behöver man sträva efter att förändra dess kultur till att vara bättre lämpad för att vara motståndskraftig inför förändringar, och att ha flexibiliteten att kunna ta åtgärder som både är reaktiva och proaktiva utifrån dess förutsättningar. Att vara mindre beroende av försörjningskedjor i den mån som är möjligt för ett område gör att det är lättare att kunna upprätthålla en rimlig levnadsstandard även när någon eller några av kedjorna bryts. Detta är särskilt viktigt när det gäller områden som redan har det lite svårare i sina grundförutsättningar än områden som generellt får mer uppmärksamhet - om människor ens kan börja att tänka på att bygga resiliens inför framtida konsekvenser av klimatförändringarna och att oljan kommer att ta slut måste vi säkerställa att deras grundläggande behov fortsatt kan tillgodoses.

Som exempel påverkas energikrisen just nu av mer än enbart frågan om omställningen från fossila till förnybara bränslen av miljöskäl, utan även av ett beroende av försörjning som nästan enbart kommer utifrån. Att bli mindre beroende av fossila bränslen tjänar fler än ett syfte i nuläget, det är bättre att redan inför stora förändringar skapa strukturer för att kunna dämpa effekterna, än att invänta att oundvikligen behöva anpassa sig utan att ha kunnat förbereda sig.

Det betyder inte att vi ska återgå till ett system där alla samhällen blir självförsörjande, däremot ger en minskad grad av försörjning på en nationell eller till och med global nivå större utrymme för att kunna klara sig när det nuvarande systemet inte kan upprätthållas i den form det har nu. För att kunna effektivt skapa en bättre framtid behövs en överblick som är mindre fokuserad på kortsiktiga lösningar utan att ta hänsyn till risken för möjliga negativa eftereffekter, som bygger på människors samverkan snarare än att lägga ansvaret på varje enskild person. Det betyder inte att personers individuella behov och önskemål inte är viktiga, utan snarare att alla är en pusselbit som har sina motiveringar att ta med sig in i ett större sammanhang – det bör snarare ses som ett samarbete mellan människor i ett samhälle, ett nätverk för lärande.

Exempel

I många delar av Sverige finns initiativ – stora och små – för att ställa om på ett sätt som gör ett samhälle mer resilient, till exempel:

Reko-ringen, Umeå
En permakulturskolgård, Gyttorp
Samordning inom lokalsamhället för att gemensamt investera i förnybar energi, Lindesberg
Ett fröbibliotek, Leksand
Kurser om hållbart byggande, S:t Sigfrids Folkhögskola
Plocka vilda växter, Holma Folkhögskola
Lär människor att underhålla och reparera sina cyklar, Umeås cykeljunta
Göra om en gammal telefonkiosk till en bokkiosk, Sigtuna